1800-talets Korsetter
Korsetten var under 1800-talet lika självklar som dagens BH, kanske till och med viktigare. Liksom BH:n höll korsetten bysten på plats men den hade tre till funktioner. Den gav kvinnan en rak och fin hållning genom att ge hårt stöd för ryggen och den hjälpte till att stödja tunga klänningar. Men kanske en av de viktigaste funktionerna med korsetten (enligt vissa) var att de signalerade hög status. Det var minsann inga arbeterskor eller bondmoror som bar korsetter, för det första kanske de inte hade råd med en korsett, och för det andra behövde de ju kunna röra på sig för att arbeta. Det behövde däremot inte de välbärgade överklasskvinnorna. De kunde gärna snöra åt den riktigt hårt och sedan stoltsera med sin lilla midja som visade på att hon var en fin dam. De som utövade så kallad "tight-lacing", alltså snörde ihop midjan mer och mer för att göra den så pytteliten det bara gick var ytterst få, och som man kanske kan gissa så var detta riskabelt för hälsan vilken nog de flesta människor förstod. Det var främst kvinnor inom de sköna konsterna (aktriser, sångerskor, danserskor & modeller) som utövade tight-lacing. Men givetvis även vissa kungligheter, fina adelsdamer och kurtisaner. Korsetten gick långsamt ur modet under första delen av 1900-talet. Den ersattes först av olika gördlar som gradvis blev mindre och lösare för att sedan i stort sett försvinna i slutet av 1960-talet.
• Fin timglasfigur
• Stöd för tunga klänningar
• Tecken på hög status
Möjliga nackdelar med korsetten:
• Risk för deformation av revben och höfter
• Risk för skador på inre organ
• Ont i magen
• Andningssvårigheter
• Förstoppning
• Orörlighet
• Förtvining av muskler
Här är några exempel på kända kvinnor som utövade "tight-lacing" under 1870-1910-tal:
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
